"Han har dragit ett enormt lass"
Hur känner du dig som AHK-tränare nu, Mattias?
– Det är tudelade känslor, absolut. Det svider såklart att förlora en femte och avgörande match och inte ta oss till final. Det finns en stor ledsamhet i det och jag lider med laget och grabbarna. Samtidigt känner man en stolthet över den här gruppen människor. De är otroliga på att stå upp för varandra och bry sig om varandra. Vi har gjort en resa från förra säsongen och från hur det såg ut i höstas fram till nu. Båda de sakerna måste man bära med sig. Vi pressade seriesegrarna till en femte avgörande match och var med länge. Det betyder att vi gör många bra saker, egentligen under hela säsongen och även idag.
Ni inledde matchen med att spela 7-6. Kommentar?
– Det var något vi lade fram redan igår. Vi var överens om att försöka få ner deras aggressivitet och samtidigt hushålla med våra krafter, särskilt eftersom vi var lite skadeskjutna. Vi lyckades få ner deras aggressivitet, men hittade inte riktigt hela vägen in i det, vilket ledde till en del baklängesmål. Det är små marginaler – jag tycker exempelvis att vi skulle haft någon straff med oss. Men det här var inget vi kom på fem minuter innan matchen, utan något vi hade pratat om i gruppen. Det blir inte alltid som man vill. Det finns alltid en risk med den typen av spel, men det var kalkylerat och planerat utifrån de förutsättningar vi hade.
Emil Holmberg Schatzl gjorde ikväll sin sista match i AHK-tröjan för den här gången...
– Precis som laget har han tagit stora steg från slutet av november fram till nu. Sedan kom även Antons skada, och att gå in som förstamålvakt i ett slutspel är inte enkelt. Han har gjort många bra matcher, vuxit i rollen och vuxit som människa. Precis som laget har han gjort en resa både som person och spelare.
Gustav Jönne lämnar också klubben nu efter fyra år i staden. Hur ser du på hans utveckling?
– Om man ser till mina två år här så är han en fantastisk människa och en otrolig lagkamrat. Han bryr sig om precis alla runt omkring sig och ger allt på varje träning och i varje match. Där är han otroligt lojal mot sina lagkamrater och sätter alltid laget först.
Till sist måste vi prata om Johan Nilsson. Din lagkapten lägger skorna på hyllan nu efter totalt 16 år i AHK, varav 15 i A-laget. Hur ser du på hans gärning i AHK:s A-lag och i föreningen i stort?
– Det säger en hel del att han har burit den här tröjan i så många säsonger. Jag har känt Johan sedan 2017, i nio–tio år nu, och det finns ingen som bryr sig mer om Alingsås HK än vad han gör. Han älskar AHK och gör allt för att klubben ska vinna handbollsmatcher och vara framgångsrik. Ingen brinner mer för det än Johan.
De senaste två säsongerna, med Gzims skadehistorik, har han dragit ett enormt lass på högernio. Han har inte alltid varit hundraprocentig rent fysiskt, men man har nästan fått tvinga honom att vila. Han vill alltid göra allt för att AHK ska vinna och för laget. Där är han unik – i sitt driv, sin glöd och sin lojalitet mot klubben. Han sätter en stor ära i att spela för Alingsås och det smittar av sig på omgivningen. Han är en fanbärare för vad som förväntas av spelare och ledare i den här klubben och hur man representerar Alingsås HK.
Det som imponerar mest på mig är också att han fortsatt utveckla sitt spel och blivit bättre som handbollsspelare, trots att han har varit på karriärens höst. Han har dragit ett enormt lass och stått på banan trots att kroppen inte alltid mått bra. Det säger mycket om hans pannben.
Ni har gjort många alingsåsare stolta den här våren. Hur blickar du tillbaka på de där magiska kvällarna som har varit i Estrad?
– Vi vill att den här staden ska ha ett lag som representerar Alingsås på bästa sätt. Vi ska alltid ge allt av oss själva, i varje sekund och för varje millimeter ute på banan. Vi vill att folk ska gå hem från Estrad med ett leende på läpparna. Det var väldigt små marginaler idag, men ingen ska kunna säga efteråt att vi inte gav det här en ärlig chans. Killarna ska ha en stor eloge för allt slit och arbete de har lagt ner.
Frågeställare: Olof Thyrelius Ericson
