Med en monter som var uppbyggd runt ett handbollsmål och som bemannades av tjejer och killar med invandrarbakgrund i knallblå tröjor stack Alingsås Handbollklubb ut under bokmässan 2017.
- Syftet med att vara med på bokmässan är att synas och få berätta vad vi som klubb gör. Vi tror på att vara det goda exemplet, sa projektledare Lennart Anderberg.
Under bokmässans fyra dagar 2017 stod Alingsås Handbollklubb, AHK, i monter E02:39 med parollen "Vi skriver en bok". En monter som sannerligen stack ut med sitt handbollsmål och representanter i blåa tröjor.
Under fredagseftermiddagen myllrade det av människor på mässgolvet och sorlet av röster ökade för varje timme. Många besökare stannade till för att stilla sin nyfikenhet. Under ett av passen på fredagen stod Nils-Erik Mohlin, från projektledningen, i montern.
- Vi har bara, än så länge, fått positiva synpunkter. Det har varit många intressanta samtal om varför vi som klubb gör detta. När vi förklarat och fått chans att berätta lite mer har många blivit än mer nyfikna. Representanter från andra kommuner än Alingsås har kommit fram och varit nyfikna och beskrivit hur de famlar lite i mörkret och därför velat få veta mer om vårt upplägg.
Civilsamhällets betydelse
Medan Nils-Erik Mohlin fortsatte att fånga in besökare instruerade Jan Marklund livfullt och engagerat Sami och Pawlos, som precis gått på sitt pass, om hur de skulle kunna göra för att få besökarnas uppmärksamhet. En timme senare var det som de inte hade gjort något annat. De stannade besökare, berättade om vad AHK gör och vad klubbens arbete betytt för dem och deras kompisar.
Till de som inte stannade räckte Sami och Pawlos i farten över det specialtryckta bokmärket med en kortversion om AHK:s integrationsarbete. Många nya kontakter knöts. Exempelvis var Svenska kyrkan framme och diskuterade länge hur deras arbete och vägar skulle kunna korsas. Och det var inte bara kommuner och Svenska kyrkan som visade intresse.
- Vi har redan fått flera frågor om vi kan komma ut till organisationer och berätta om hur vi gjort. Det är glädjande att fler aktörer i civilsamhället vill vara med och vara en motkraft mot främlingsfientliga strömningar i samhället, sa Lennart Anderberg.
Snett framför AHK:s monter hade Riksarkivet sin och där avlöste föreläsningarna varandra. En föreläsning som verkligen knöt an till AHK:s arbete och satte den i ett historiskt perspektiv var den om Sverige på andra halvan av 1800-talet. Då när det var svenskar som lämnade sitt land med hopp om ett bättre liv långt bort.
Lördagens kontraster
Under lördagen påminde Bokmässans entré mot Korsvägen mer om en krigszon än en mötesplats människor emellan då det var fullt med piketbussar, kravallstaket och utpositionerade poliser. Anledningen till det var att lördagen var dagen då nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen skulle genomföra sin omdebatterade demonstration. Det märktes även inne på mässan där det var betydligt mindre folk.
Under en presskonferens på söndagen berättade Bokmässans vd, Maria Källsson, att besökstappet under lördagen var betydligt dramatiskt: hela 35 procent.
- Tyvärr var det väntat, med tanke på det som ägde rum på Göteborgs gator utanför mässan, och de krigsrubriker som har funnits i medierna innan, sa hon.
Det drog dock inte ned engagemanget i AHK:s monter under lördagen. En tjej som bemannande AHK:s monter under lördagen var 23-åriga Shahad Salih från Irak. Hon ville direkt vara med när hon för första gången fick höra talas om AHK:s projekt. Jämfört med när hon kom till Sverige 2008 så pekade hon på att det idag finns betydligt fler och bättre möjligheter för nyanlända att integreras i Alingsås.
- Alingsås har förändrats. Jag tycker det är lättare att komma in i samhället. Klubbens arbete är jättebra. Framför allt för klubben hjälper nyanlända att förstå det svenska samhället. Många vet inget alls om Sverige eller handboll när de kommer hit. Det blir som en brygga in i samhället och en möjlighet att ställa frågor. Ja, klubben blir som en guide för dom nya i Alingsås. Som ny i Sverige börjar du inte med att knacka på hos din granne för att ställa frågor om hur vissa praktiska saker fungerar eller vad som är viktigt att tänka på i den svenska kulturen. Jag är så taggad för den här dagen.
Att Shahad var taggad inför lördagens uppgift och mötet med mässbesökarna var nog lördagens underdrift. Med sin närhet till skratt och kloka personliga reflektioner var hon ett utmärkt exempel på att integrationen inte är dömd att misslyckas och att civilsamhället har en betydelsefull roll att spela.
- Det kan bli ringar på vattnet när de nyanlända tar med sig information hem till sin familj eller vänner. Jag hade, exempelvis, en annan syn på homosexualitet när jag kom, det kan jag erkänna. Här i Sverige är det helt annorlunda. De är ju inte farliga, säger hon och skrattar högt när hon hör hur det låter.
"Tack Sverige"
I AHK:s monter fanns det alla dagar en bildskärm som visade texter skrivna av nyanlända om hur de upplevt sin första tid i Sverige. En som bidrog med en text var Abdullah Albuni, 32 år. Han kom från Syrien hösten 2015. Det var en lärare från SFI som berättade för honom om AHK:s projekt och som gjorde att han fick upp ögonen för det.
- Jag blev intresserad och ville vara med för att kunna lära mig mer om det svenska samhället. Att skriva berättelsen med mina egna ord fick mig att tänka till på framtiden och vad jag vill göra. Jag vill bli säljare. Kanske ha en egen butik och sälja kläder. Under mässan har jag haft chanser att få berätta på arabiska för besökare om vad projektet innebär och hur vi i AHK arbetar med integrationsfrågan.
Det var svårt att inte bli berörd av den text som Abdullah skrivit och som avslutades med följande mening: "Vi kommer aldrig att glömma ert välkomnande."
När bokmässans fyra dagar var förbi och dörrarna stängts för 2017 så gjordes kanske den mest träffade summeringen av bokmässans ytterligheter redan på fredagen av projektledare Lennart Anderberg.
- Vi grejar integrationen. Vi är så många fler som tror och vet att den kan lyckas. Och som av en händelse kommer temat för bokmässan 2018 vara rasism och intolerans.
Artikelförfattare: Stefan Arbratt